En blixtvisit till London

Min man reser en del i jobbet. Ibland får jag följa med och den här gången bar det iväg en snabbis till London.

Ett par dagar innan vi reste fick jag ett tips från en god vän om att åka till Richmond som ligger ca 3 mil från London. Där finns ett ställe som heter Petersham Nurseries. Du tar enkelt tunnelbanan dit på 30 minuter med ett byte och går ett par kilometer innan du är framme. Det var isande och kallt igår, och vinden bet ordentligt in i märgen, men det var väl värt ett besök.

Petersham Nurseries är som Rosendals Trädgårdscafé, Zetas Finsmakarens Trädgård och Mandelmanns skulle jag vilja säga. Väldigt charmigt, lite ruffigt, men ändå sofistikerat. En upplevelse utanför det man är van vid när man åker just till London, bortom Oxford Street och Regent Street och områden med all shopping. 

Richmond i sig är en söt liten stadsdel med ett stort urval av butiker om man så vill.

Underbart inspirerande! Vill ha massa saker till trädgården och nya ladan.

Jag köpte självklart på mig några påsar med fröer hem. Tomater, vildblommor och luktärter. En liten minisekatör, så söt att jag inte kunde låta bli ;-)

En peek in i The Teahouse. Det var kallt igår men jag kan tänka mig att komma tillbaka till våren.

Inne i restaurangen ( boka ett bord innan du kommer!)

Så enkelt och så vackert med stampat jordgolv och massa blommor och växter med vackra detaljer till. 

Jag tog dock in lite fel maträtt.

En fågel med klor och ben kvar på tallriken på ett visserligen proffsigt upplagt sätt av kocken och smaken var god, blev lite jobbigt för mig...Så maken tog min, så snällt. Han som äter allt. 

Jag fick hans långkokta skinka med potatismos :-)

I butiken.

Längtan efter våren kommer över oss denna bistert kalla vinterdag här i London. Men konstigt nog har den här januarimånaden gått smidigare än övriga vintrar. Jag vet inte varför men kanske beror det på att vi har fullt upp med allt som komma skall i vårt nya projekt som är det roligaste och mest spännande på länge. Med åren och det som har hänt både min syster och flera i våra familjer som har gått bort i tät följd, har jag nog även lärt mig att lyssna ännu mer inåt, och att inte göra saker mot min vilja, utan med min vilja. Jag vill vara med människor som ger mig fin energi och som jag kan ge fin energi tillbaka till. Ett flöde med glädje, inspiration och lust. Att bara vara i kärleksfulla närande relationer. 

Vi har fått så många olika besked sedan i höstas gällande min systers cancer, och det sista som kom sent igår var att tumören ändå var elakartad, så både cytostatika och allt vad det innebär skulle sättas in. Det kommer ju så mycket rädslor, oro och många olika sorters känslor när någon i ens familj och nära omgivning drabbas av något svårt. Men så nu på förmiddagen fick vi beskedet om att den elakartade tumören ändå är så liten att enbart strålning ska räcka i alla fall. Även det kommer att bli tufft men inte lika svårt som att gå igenom hela cytostatikabehandlingen.

Vi sätts på prov. Alla, någon gång i livet. På ett eller annat sätt.

Jag och min syster har prövats mycket. Tillsammans och var och en för sig. Det är inget som jag vill gå närmare in på och inget jag skriver för att det ska tyckas synd om mig/ oss. Jag berättar det mer för att visa att allt inte bara är inredning och vackra saker och det som kan tyckas vara ytlighet. Vi visar ju ofta upp det som många tror är så perfekt, och på sätt och vis är det ok för vi matas med mycket som är så otroligt hemskt ute i världen. Ibland orkar man inte ta in allt och då är det skönt att bara flyta med.

 Min familj och min syster betyder så otroligt mycket för mig och hon kommer att klara detta tillsammans med oss i familjen.

Det vet jag!

Tack snälla för att du vill läsa.

Varm kram från mig

Ann