Min dotter bor i Köpenhamn sedan två år tillbaka. Hon bor här, i en taklägenheten som de just har börjat renovera, tillsammans med sin sambo som kommer från Köpenhamn, men innan flytten hit bodde de i Malmö och pendlade varje dag i flera år.
Den gångna helgen passade vi på att ha en mor och dotterhelg när hennes sambo, som designar skor med egna märket www.emmago.com var på mässa i Paris och min man kollade på Världscupen i skidor hemma i Ulricehamn.
Vi startade med brunch hemma och tog oss sedan sakta ner mot citykärnan. Ett stop för kaffe och kaka på urmysiga franskinspiererande caféet Beau Marché blev perfekt. Det finns även en anslutande charmig butik intill med samma namn.
Vi strosade omkring i många timmar och gjorde nästa stopp på Tapperiet Brus där det finns en massa olika sorters öl att välja bland. Jag fick med en urfin inspirationsbild till vår industriglasvägg i nya ateljén.
Vi strosar vidare och känner att det är dags för lite mat så vi stannar till på Café Auto som är så där mysig, även den lite franskinspirerad och enkel med god mat och lagom priser.
Vi kommer dit vid 19.30 och 20.30 är det fullt av folk.
( bilden är lånad)
Vi avslutar kvällen hemma i soffan med fötterna i högläge, en kopp te i handen, en stor burk med lakritschoklad och en film. En fulländad lördag, bara hon och jag.
Vi vaknar sent idag. Det blir en ännu större brunch och sedan tar jag tåget hemåt igen.
Det känns i hjärtat. Att åka och "lämna" henne där. Men så inser jag att hon hör hemma där. I Köpenhamn, där hon talar danska helt flytande, tillsammans med sin pojkvän.
Hon är tillbaka där vi har vårt ursprung, där min morfar är född och växte upp och nu är liksom säcken sluten.
Visst är det ofta så livet?
Vi måste bli bättre på att ringa med facetime har vi lovat varandra. Det blir nästan så vi umgås varje dag ;-)
Nu är jag strax framme och blir upphämtad av maken. Imorgon kommer den här lille killen hem och han ska berätta vad han och hans lillasyster har varit ute på för spännande resa i tre veckor nu.
Jag ska bara lyssna, njuta och pussa på honom. Länge...
Tacksam.
Kramar,
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar