Fabriken har öppnat...

Fabriken har slagit upp portarna igen efter sommaruppehållet och första temat ut är vardagsrum.

Vårt vardagsrum är en aning svårmöblerat med tanke på de tre dörröppningar som gör att det inte finns så många hela väggar.

Vardagsrummet är även det rum som har genomgått mest förändringar av alla rum i huset,men nu tycker jag att jag har funnit en fin harmoni här...

Detta rum tillhör den delen av de tre rum som vi helt kunnat spara golv och innertak i original, övriga var för skadade.

 Golvet valde jag att måla på grund av att det var lite skadat längs kanterna. Jag målade det i samma grå ton som de två trapporna i huset, allt för att inte blanda in för många olika kulörer och vitt kändes lite för sterilt och kallt.

Det finns tre kakelugnar som vi har renoverat så de är fullt eldningsbara vilket är ljuvligt om vintrarna.

Vill du inspireras av fler vardagsrum så kikar du in på Fabriken

Ha det så fint och kram från mig,

Ann

Dagböckerna...

Regniga söndag, vad passar bättre än skön läsning en sådan dag...

Jag har försökt att tyda texten i dessa dagboksanteckningar från huset men det är inte helt lätt. Jag vill inte kalla det för gammalsvenska för det handlar nog mer om skrivstilen än något annat tror jag. Den är väldigt svår att tyda.

Men jag vill verkligen översätta båda böckerna och spara ner dem på ett säkert ställe för de är värda så mycket med sin unika historia.

När vi tog över huset började jag själv skriva en dagbok och skrev under några månader ner allt vi gjorde. Men så tappade jag bort det och det ångrar jag idag. Det är omöjligt att komma ihåg allt man gör under en så omfattande renovering om man inte gör anteckningar och det skulle naturligtvis vara av värde för våra barn att finna detta den dag vi inte längre finns...

Paulina var ju en berätterska och jag vill finna mer av hennes ord i böckerna...hennes upplevelser. Hennes man Herman var en skicklig hantverkare och det är han som har tillverkat en hel del möbler till gården. 

Paulinas bror Klas, som var bygdepoet och som alltid bodde kvar på gården längs upp, längst in i huset, det som idag är vårt sovrum...

Ni förstår vilken historia som finns i detta hus som vi nu väver in vår egen nya historia i...

Nu har jag börjat läsa lite i den igen, med start idag och ska försöka sätta mig regelbundet för att översätta texten.

Så snart kanske jag har lite nya roliga historier från Paulina att berätta för dig :-)

Ha det fint,

kram,

Ann

Äppeltider...

Det är äppeltider nu!

Förra året fick vi varken äppelträden att blomma och därför heller inga äpplen att göra mos och pajer på. Men i år stod de så underbart vackert i blom och med hur många äpplen som helst att skörda!

Men det är bara en sort som är redo just nu, som jag inte vet namnet på eftersom träden som står är urgamla. Men jag tänkte ta med dem till trädgårdshandeln och se om de kan hjälpa mig att lista ut sorten på dem.

Det blir några stycken...

Det blir paj och mos till att börja med men jag tror även att jag ska göra en hel del äppelmust på dem i år...

De blev lite kantstötta snabbt men detta är inga äpplen man äter som de är. 

Vårt nyplanterade äppelträd däremot kommer förhoppningsvis ge just de där äpplena med den syrliga saftiga smaken.

Men det kommer vi inte att få uppleva förrän om flera år.

Idag ångrar jag att vi inte planterade det precis när vi köpte huset för fem år sedan...  

Ha det så fint!

Ann

Med Kongo som bas och ett av skälen till vår resa...

Det här blev en fin återförening...sommaren 2013

Att få resa och uppleva andra kulturer är något jag uppskattar väldigt mycket. Det gör vi tillsammans jag och min man så ofta det kommer en chans. Vi har båda bott utomlands under en längre tid som givit en extra dimension och lärdom om hur olika vi lever men ändå så lika.

Mannen och kvinnan i mitten av bilden är mina svärföräldrar. Min svärfar är född i Kongo då hans föräldrar i sin tur arbetade inom missionen där under dryga 30 år och i början av 1980-talet arbetade han själv som läkare på Kimpese sjukhus tillsammans med mannen längst till vänster.

Min svärfar hjälpte honom senare att få ett stipendium för att kunna vidareutbilda sig som inom ortopedi i Frankrike som blev deras nya land att leva i.

Så ni förstår vilket fint möte det blev förra sommaren då de var här i Sverige och besökte oss.

Min man har själv levt och arbetat med bistånd i Kongo så samtal och minnen om landet kommer ofta upp men eftersom jag aldrig har varit där är det svårt att förstå och hänga med i deras historier alla gånger. 

Men nu är det snart dags för mig att få se detta land med egna ögon då min man och jag reser dit senare under hösten för att bla närvara vid invigningen av ett nytt sjukhus.

Efter Kongo åker vi vidare ner till Sydafrika, ett land som jag har drömt om att  få resa till länge...

Kram,

Ann

Rätta virket...

Fönsterrenoveringen har påbörjats... 

 

En av de varmaste dagarna i juli 2014

 

För fyra år sedan gick vi en gemensam kurs i fönsterrenovering på Nääs Byggnadsvård. Vi hade i princip bara börjat riva i väggarna i huset och rivit upp golv men ville få inspiration och kunskap om hur vårt hus var byggt, om materialval, färger osv så vi valde att lära oss hur man renoverar gamla befintliga fönster. Det vi hade hört var ju att det riktigt gamla trävirket i gamla hus och fönster är det enda rätta virket som överhuvudtaget inte går att få tag på idag! Långt innan vi började renovera läste vi i många böcker om byggnadsvård och hur man bevarar gamla trähus bla Stora boken om byggnadsvård av Göran Gudmundsson.

 

De här fönstren är så torra att det går att pilla bort kitt och lätt skrapa av färgen som flagnat.

Annars behövs en värmelampa för att värma bort rester av färg.

 

Vår lille hjälpreda...

Vi valde själva att ta med ett av de som vi ansåg var det värsta fönstret av alla våra ca 50 tal fönster vårt hus har till kursen för att se vad kursledaren sa om det. Det enda vi hade läst oss till var ju att det inte fanns något träslag som var bättre än de som tex finns på så gamla hus som vårt ändå är.

Vårt fönster som vi inte alls trodde skulle gå att rädda fick fint betyg av läraren som bedömde det i fullgott skick, bara att skrapa,linoljebehandla det, kitta och måla om det!

Det här fönstret är kärnfriskt! Tänk att ett fönster som det här är över 170 år gammalt! Det har aldrig gjorts något med dem sedan de tillverkades och här står vi idag år 2014 med ett fönster av absolut högsta kvalitetsvirke! Förstår ni hur rädd man ska vara om det gamla som finns kvar och undersöka först om det gå att rädda från att kastas?! Tänk vilken historia det finns i allt detta...

När vi väl nu fått bort all färg stryker vi ren linolja på bågen så det får suga in i träet ordentligt. Sedan målar vi dem i linoljefärg, sätter tillbaka det munblåsta vackra glaset och kittar med rött kitt (samma färg som den engelskt röda vi målar bågarna med)

Vi har ungefär 24 fönster kvar att göra och vi har påbörjat 6 stycken av dessa i juli månad...men, men det går i alla fall framåt och vi lovade oss själva att ta det lugnt denna sommar och njuta lite av vår nya trädgård vilket vi verkligen har kunna göra, för vilka sommardagar vi har haft!

Ha det så fint och 

kramar från mig!

♡

Ann