Uti vår hage...

               Att leva med naturen så här nära inpå är fantastiskt.

När man som jag alltid har bott mitt i stan där pulsen är som högst med spårvagnar, bussar, cyklister och mopedister tillsammans med gående utgör ett kaos ibland finns det inget annat som gör mig lugnare än just det här...

 

Under vår morgonpromenaden en dag i juli när vi gick förbi granngården var det fårklippning på gång. Faktum är att jag aldrig har sett ett får klippas i verkligheten. Det ser ju lite grymt ut men de sitter så stilla och trygga i en van klippares händer.

 

Snart klar...

 

Lite sur och förvånad ser allt denna tacka ut efter klippningen, ungefär som om hon tänker: "Hallå där!Vart tog mina kläder vägen?" Hahaha:-))

 All ull...som kanske blir till något fint...?

 Ängsladan skymtar i bakgrunden...

Den gamla ängsladan

Dessa kor som står intill i våra hagar rymde plötsligt en kväll! Mannen såg tio av dem stå alldeles bortanför trädgården på ena sidan av ladan och han rusade ut för att jaga bort dem så de inte skulle komma in och trampa sönder vår alldeles nyanlagda trädgård och gräsmatta. De sprang nedför vägen bort mot dammen till sista gården under tiden som mannen ringde granngården som äger korna.

Han kom farandes i traktorn och de båda föste in korna i hagen igen.

I all stress framförallt för trädgården skull (för de hade totalförstört den med sina klövar!) hann jag inte få upp kameran, för mitt i alltihop var det en lite komisk situation...fast samtidigt har man faktiskt stor respekt för dem då de kommer dundrandes i full fart...

Denna händelse fick nu även min man att inse att staketet jag vill bygga upp, vid den sidan om trädgården som vetter mot ladan,kanske inte är så dumt att sätta på plats snart :-) 

Förr satt det nämligen ett staket på det stället där jag vill återställa ett...och jag tror det berodde på att just boskap och vilt inte skulle kunna gå in i trädgården och förstöra...

 Vår vackra gamla lada

 

Ja det händer faktiskt en hel del spännande saker här på landet ;-)

För er som hängt med mig ett tag vet nog om att jag är van vid att bo på västkusten om somrarna. Det var där vi var under hela barnens uppväxt i sommarstugan med närheten till havet, båtar och saltvatten. Men livet förändrades för mig och slungade mig rakt in i landsbygden bland kossor, hästar, får, höns och vilt inpå knutarna och de öppna landskapen härute på landet. Istället för havsvyn framför mig, breder sig ängarna ut och mitt öga når långt bort över dalen bort till skogen på andra sidan om den. Min andra vackra favoritvy följer den slingriga vägen bort, förbi ladan och vidare bort till  dammen där ekan och bryggan finns...

Det är som jag sa tidigare, här jag kan varva ner med skogen nära, djuren, sjöarna och det öppna landskapet. Någon sa det till mig att det blir lite samma sak om just ett öppet landskap ligger framför dig i jämförelse med ett hav. Det är det där att blicken får nå långt bort som inger en känsla av frihet, respekt och styrka. Det är i alla fall allt detta som har hjälpt mig att hitta tillbaka till kreativiteten och det som är jag...

Vi har fortfarande ena foten kvar i stan av praktiska jobbskäl, men den andra foten förankras mer och mer i myllan härute...

Kram till dig

Ann